Från enighet till tveksamhet Perioden-kan delas in i två skeden vad gäller lappskattelanden. Det första sträcker sig till och kan kallas “enighetens tid”, eftersom häradsrätten och kronans representanter då är eniga om att lappskattelanden är skattejord. Detta skede kan ha inletts tidigare, men om detta vet vi intet eftersom det inte finns något källmaterial, som kan upplysa oss. Från till agerar kronan osäkert angående lappskattelandens status, men länsstyrelsen börjar efterhand glida över till åsikten att de är kronans jord. Häradsrätten fortsätter att betrakta dem som skattejord. I häradsrättens protokoll kan man hitta belägg för att kronofogdarna accepterade skattemannarätten till lappskattelanden på - talet. De reste runt i lappmarkerna under senare delen av decenniet och varnade samerna för att ge sig iväg “ner på bygden” eller till Norge. Om de var borta i tre år och inte betalade skatten “skall deras land skrivas öde, och sedan komma under kronan, och andra sättas uti deras land”.92 Det betydde att landet blev skattevrak. Endast skattejord kunde bli skattevrak, det gällde också i den odlade bygden. 92 Dombok. Arjeplog 1656, Jokkmokk 1656, Arjeplog 1658, Jokkmokk 1659, Arvidsjaur 1663
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=