För fogden var det likgiltigt om samen hade ett skatteland eller inte. Men om inte samen var för ung, för gammal eller handikappad skulle han betala skatt. Om han hade ett skatteland och inte betalade skatten fick lappbyn/häradsrätten ordna så att någon som kunde betala fick besitta det. Skattlanden fördelades i ett samarbete mellan lappbyn och häradsrätten, som hade ett starkt samiskt inslag bland nämndemännen. Det bör ha varit ett system som fungerade, kanske det enda möjliga. Det är otänkbart att myndighetspersoner från kustlandet skulle ha dragit runt i fjällen, fastställt skattelandens utsträckning, bedömt renbetets kvalitet, fiskevattnens avkastning samt gjort släktutredningar i samband med samiska arvskiften. Men i lappbyn var allt detta tämligen allmän kunskap. Kronans fogde behövde inte bekymra sig om fördelningen av skatteland. Sedan lappbyn och häradsrätten gjort sitt fick han in skatten. Under -talets första decennier brydde sig inte kronan om ifall skattelanden var kronojord eller skattejord. Huvudsaken var att skatten i stod i en rimlig proportion till hur många samer det fanns och att den betalades in som den skulle. Slutsatser
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=