Sammanfattningsvis kan man konstatera att källmaterialet inte tillåter någon annan slutsats än att kronan baserade skatten i lappmarken på person och inte på jord under de två första decennierna av -talet. Man måste skilja på två frågor när det gäller lappskatteland: ) Betalade samefamiljen skatt och innehade ett landområde med ensamrätt? ) Fastställde kronan skatten med utgångspunkt från dessa landområden? På den första frågan kan man utan vidare svara ja. Redan i skattlängderna - anges sjöar som namngivna samer brukar med ensamrätt. Även i skattelängderna från -talet finns antydningar om sådana land. Det gäller till exempel räkenskapen och vittnesmålen i Lule lappmark . Där står att samerna har börjat rymma undan den höga skatten och om fogden inte sänker den så kan samen “övergiva sitt land och tiggare bliva” eller då “uppsäger han sitt land och vatten och begiver sig till Västerhavet”.91 Men att samefamiljer har ensamrätt till landområden betyder inte att det är kronan som skattlagt området. Det var lappbyn som fördelade lappskattelanden och fogden tog upp skatt efter antalet individer/familjer i lappbyn. Vi måste alltså svara nej på fråga . Som kronan såg det var den enskilde samen skatteobjekt, inte skattelandet. Varje manlig same skulle betraktas som skattelapp från det han fyllt år till dess han blev för gammal. I idealfallet skulle alla vuxna betala samma skatt, “onda och goda, små och stora”, som fogden skrev i Lule lappmark . I särskilda fall, exempelvis ålderdom eller extrem fattigdom, kunde skatten lindras. Det uttrycktes i så fall i bråktal av ordinarie skatt. rar att “skattläggning av Lappmarkerna skett under Karl IX:s tid, varvid marken och vattnen värderats och skattlagts för enskilda lappars räkning”. Detta kallar hon ett “slutgiltigt besked”. Självfallet har det som en präst i Gällivare skriver 145 år efter den påstådda skattläggningen inget källvärde i sammanhanget. 91 Lundmark 1982, s 136, s 137 Familjeland och skatteland
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=