var kritiskt och skinnen från Lappmarken var inte lätta att förvandla till soldatföda. Först skulle de fraktas till Stockholm, sedan säljas på den europeiska skinnmarknaden. För pengarna skulle man därefter köpa mat och frakta den till armén. En övergång till direkt uppbörd i matvaror bör ha varit rationell ur krigshushållningssynpunkt. Särskilt den lättransporterade torrfisken förefaller lämplig i sammanhanget. Renkött kunde också bli soldatföda. Det var troligen därför som kungen ville ta ut skatt i större mängder torrfisk samt renar. För att få kännedom om underlaget för fiskskatten krävdes en utredning. I skatteordningen bestämde kungen att det årligen skall skrivas upp hur många människor det finns i Lappmarken, “manfolk och kvinnfolk, gifta och ogifta, kvinnor och barn”.76 Sedan skall det anges hur många “träsk, strömmar och sjöar” det finns i var lappmark. Man skall “holle Mantalet tillhope med Träskier och Siöer” och se till att ingen slår sig under fler fiskevatten än han “bruka kan”. Sedan skall samerna skatta för “Tresk och Siöger”. Kungen skriver dessutom att samerna inte skall “fara marken omkring” så mycket som förr, utan var och en skall “bygga och bo där han varder förordnad och där bruka träsk, skog och mark som Gud giver bästa nåden till”. Kaisa Korpijaakko-Labba har hävdat att skatteomläggningen innebar att samernas skatteland blev mantalssatta och skattlagda på samma sätt som skatteböndernas jord.77 Det finns inget underlag för den slutsatsen. Skatteordningen använder begreppet “mantal” i den gamla medeltida betydelsen, d v s som antalet skattande personer. Det som skall skrivas upp är hur många människor det finns, inte något annat. Ordet “mark” förekommer två gånger. Det gäller dels att samerna inte skall “fara marken omkring”, dels i samband med kravet på att 76 Tryckt i Waaranen 1863, s 276 f, även i I Fellman 1917, Del IV, s 90. Jag moderniserar stavningen utom när det gäller vissa centrala ord och textpartier. 77 Korpijaakko-Labba 1994, s 346 ff
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=