det sociala och politiska systemet samt för att idka handel med tillresande köpmän. Dit kom också kronans uppbördsmän. I normalfallet skattade en samefamilj ett mårdskinn eller ekorrskinn samt - kilo torkad fisk (mest gädda) varje år under senare delen av - talet. Ett skäl till att skatten var lindrig var kronans oro för att samerna skulle fly till Norge eller Ryssland om de pressades för hårt. Denna oro kom att utöva ett starkt inflytande på den svenska statens samepolitik fram till senare delen av -talet. Redan hade Gustav Vasa skrivit att fogden måste “redeliga handla” med samerna “så att de icke för hans stränghets skull fly bort av vårt land, som ofta ske pläga”.72 Oron för att samerna skulle fly ur landet var inte obefogad. Det skulle visa sig vid flera tillfällen. Lappmarken infogades nu i kronans kamerala hierarki. Längst ner i den stod fogdarna som kallades lappfogdar, kronofogdar eller kronobefallningsmän. De ansvarade för skatteuppbörden och en del andra statliga angelägenheter. De bodde inte i Lappmarken före utan besökte den enbart i samband med marknaden vid midvinter då samerna var samlade i sina vintervisten. Fogdarna lydde från under länsstyrelsen med landshövdingen i spetsen. Under den period som intresserar oss här var han ofta en militär eller jurist och hade gjort karriär inom krigsmakten, förvaltningen eller domstolsväsendet. Landshövdingarnas kännedom om förhållandena i Lappmarken varierade naturligtvis, men flera av dem besökte åtminstone något eller några av tingen under januari-februari. En del av deras underlydande tjänstgjorde på länsstyrelsen under långa perioder och var väl insatta i lappmarksfrågorna. Nästa instans var den kungliga (räkne)kammaren, från kammarkollegium. Det var den statliga myndighet som bevakade kronans intressen vad gällde skatter och jord. Kammarkollegiet gjorde också utredningar och fattade beslut om olika områdens kamerala jordnatur. I det avseendet fungerade det som ett slags förvaltnings- 72 Gustaf I:s registratur, Band 7, s 446
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=