domböckerna växlar mellan “äga”, “nyttja”, “bruka” på ett sätt som inte tillåter några slutsatser om rättighetens innehåll. Det gäller ännu i början av-talet. I Lycksele uppger domboken för att en same “äger land och strand väster Uma träsk”. Samma år anger den i Jokkmokk och Gällivare enbart “vanlig nyttjorätt” eller “uteslutande nyttjorätt”.56 Flera historiker och jurister har hävdat att skattebönders rätt till jorden inte skall betecknas som äganderätt före,57 andra har velat använda det begreppet.58 Det finns ingen anledning att föra någon diskussion om ordval här. Här används inte termen äganderätt om vare sig samernas eller skatteböndernas villkor före . Det skulle bara leda tanken till det som i dagligt tal kallas äganderätt numera och bidra till att skapa oklarhet om vilka förhållanden som faktiskt rådde på den tiden. Om vi tar slutet av -talet som exempel var grundprincipen att skattebondens jord skulle brukas så att den gav kronan, inte innehavaren, största möjliga nytta. Därför fanns så många inskränkningar i bondens rätt till jorden att man inte kan tala om äganderätt i modern mening. Om skattehemmanet inte betalt sin skatt på tre år blev det skattevrak.59 Då bjöds det först ut till bördemännen (d v s vissa släktingar). Om ingen av dem ville ta över hemmanet förvandlades det till kronohemman. Skatterna drevs alltså inte in som normala skulder utan hemmanet förverkades utan värdering och ersättning för nedlagt arbete. Kronans fogdar skulle dessutom förrätta husesyn vart tredje år för att avgöra om bonden vårdade hemmanet tillräckligt väl. Bysamfälligheten bestämde när bonden skulle så och skörda. Han måste i första hand sälja sitt hemman till bördemännen. I andra hand hade kro- 56 Dombok. Lycksele, Jokkmokk och Gällivare 1801, RA. Se även kapitel 5 om 1700-talet. 57 M Bäärnhielm 1970, 1977, 1995, 2000; Winberg 1985, s 1 ff; Ågren 1995, s 110 ff, 1997, s 42 ff 58 Holmbäck 1922; Korpijaakko-Labba 1994 59 Stadgor om skattevrak var i funktion från åtminstone Gustav Vasas tid till 1789. I exempelvis 1688 års instruktion för häradsfogdarna står om skattehemman att “när de i tre år öde legat, erkännes de och införes de för skattevrak eller Krono, och tillåtes ingen vidare skatterättighet”. Tryckt i Styffe 1852, s 59
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=