är [… plats- och gränsangivelser …] och som ingen i gamla tider medan deras farbroder därpå bebott tillfogat honom något intrång eller men. Fördenskull bliver Anders Larsson och Amund Larsson i Torpenjaur uti deras land härmed stadfäst, att de därtill skola vara berättigat i sin och sina efterkommandes tider, att bebo samma land utan någons åtal och intrång, när de skatten därför erlägger.”53 Kan man säga att samerna ägde sina skatteland under - och- talet? Det beror självfallet på vad man menar med äga. De flesta av oss har ett slags spontan förståelse av begreppet. Redan som barn fick vi lära oss att skilja mellan “mitt” och “ditt”. För jurister är begreppet däremot komplicerat och betraktas i regel som individens förhållande till ett helt knippe av rättigheter. Det kan gälla om man har rätt att fritt sälja företeelsen, om man fritt kan förfoga över den på annat sätt, om man har rätt till avkastningen från den etc. Alla dessa rättigheter har varierat genom historien och ställts samman i olika kombinationer. Det är tämligen fruktlöst att ge sig in på någon teoretisk diskussion av om en viss kombination som gällde hundratals år sedan förtjänar beteckningen äganderätt.54 När det gäller lappskatteland kan man först se på vilka beteckningar samernas rättigheter har i äldre källor. Emellanåt kan man se “äga” i samband med lappskatteland, men ordet hade inte samma betydelse då som nu. Ibland använde man ordet “äga” fast det är uppenbart att det betydde besitta, inneha eller bara ha. “Man kunde också använda ord som egendom och ‘egande rätt’ utan att det alltid betyder riktigt det vi i dag menar med äganderätt utan snarare besittningsrätt”, skriver Maria Ågren angående bondejorden under - talet.55 Därför är det fåfängt att använda ordet “äga” som bevis för hur stark samens rätt var när det gäller lappskattelanden. Språkbruket i Skattemannarätt och äganderätt 53 Dombok. Jokkmokk 1727. Tryckt i Holmbäck 1922, s 77 54 För översiktliga resonemang om olika innebörder av begreppet se Ågren 1997, s 42 ff; Skogh & Lane 1993. 55 Ågren 1995, s 113.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=