omforma samhället genom olika förordningar. “Såväl Karl IX som Karl XI stämmer in på denna beskrivning. Resultatet blev en blandning av rättsinfluenser från olika håll, och regionala särdrag kunde till och med förstärkas. Lokalsamhället kunde få en ganska stark roll, eftersom det var där kunskapen om vad som var sedvänja fanns och eftersom rättsapparaten var beroende av att lokalsamhället delade med sig av denna kunskap och samtycke”, skriver Maria Ågren.44 I Olaus Petri domarregler från -talet står att “landets sed, när han haver icke oskäl med sig, bör han räknas för lag”. Detta fastslogs också i års lag som tillhöll domaren att döma efter “landssed som ej har oskäl med sig”.45 Domar enligt sedvanerätt kunde rent av ha större rättsverkan än skriven lag.46 I Lappmarken kan sedvanerätten ha fått en särskilt stark ställning. Underlagmannen fick senare titeln justitiarius och slutligen häradshövding. De tre första som upprätthöll denna syssla var från Västerbotten och tillhörde samma familj i rakt nedstigande led. De bodde alla i byn Grubbe i Umeå socken. Den första var den tidigare nämnde Jacob Andersson Grubb som var domhavande-. Han efterträddes av sin son Jacob Jacobsson Grubb. Denne efterträddes av sin son Lars Jacobsson Grubb som ledde häradsrättens förhandlingar till . Det innebär att häradsrätten i Lappmarken leddes av medlemmar av samma familj under de första åren av sin existens. Dessa domare bör ha varit väl förtrogna med den sedvanerätt som gällde i lappmarken.47 Nästan alla mål rörande lappskatteland stannade i häradsrätten. Ett mål fördes till nästa instans, som var lagmanstinget, även kallat lagmansrätten. Det var en regional domstol, som minskade i betydelse efterhand. Samma mål underställdes Svea Hovrätt, men där blev det aldrig avgjort.48 44 Ågren 1997, s 267 45 Rättegångsbalken I:11. 46 Jägerskiöld 1963, s 74 ff, s 168 ff 47 Westin (red) 1974, Del III, s 116 48 Det var det så kallade Haukiniemi-målet som jag behandlar i Kapitel 5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=