endast tas i anspråk “med alla byamännens samtycke”, en viss upplåtelse kan “ej hava förtjänst längre tid än lappskattemännen […] enhälligt däråt nöjts”.40 Det kunde också formuleras så att samerna “sig nöjde förklarade”, att de “ej hade något att påminna” eller att de “däråt nöjes”.41 Allra tydligast lyser samernas inflytande igenom i en domboksnotis från tinget i Jokkmokk . Där förklarade menigheten att den inte ville förlora sin “av gammalt inför domstolen vanliga jämkningsrätt av renbetesland”.42 Att den samiska menigheten hade stort inflytande bör också ha inneburit att nämnden gavs en viktig ställning. Troligen kunde en part som inte var nöjd med den samiska rättsskipningen i byn “överklaga” till häradsrätten. Den möjligheten noteras i det tidigare citerade stycket ur kodicillen till års gränstraktat. Samer dominerade nämnden i häradsrätten till slutet av-talet och i vissa tingslag in på-talet.43 Nämndemännen representerade flera lappbyar. Deras bedömning av tvister inom den enskilda lappbyn bör ha respekterats av samerna. Samerna i häradsrätten har därmed troligen framstått som en högre instans även inom den samiska rättssfären. I 1500- och -talets Sverige rådde osäkerhet om hur man skulle döma i domstolarna. Formellt gällde fortfarande Kristoffers landslag från. Den trycktes om i början av-talet tillsammans med en del andra medeltida lagar. De täckte inte de förändringar som skett i samhällsliv och styrelseskick under hundratals år. Det var man också medveten om och tillsatte flera utredningar för att utforma en mer aktuell lag, men den trädde i kraft först . Hela Europa karakteriserades vid den tiden av tvetydiga och flexibla rättssystem. Furstarna var i regel angelägna att visa att de styrde i överensstämmelse med “gammal, god rätt”. Samtidigt försökte de 40 Dombok. Arjeplog 1673, Jokkmokk 1795. 41 Dombok. Jokkmokk 1772, Lycksele 1773, Arjeplog 1786. Tryckta i Prawitz 1967. Bil. 17, 25, 26 42 Dombok. Jokkmokk 1793. Det omfattande målet tryckt i Prawitz 1967. Bil. 27. Citatet på s 5. 43 Nilsson 1998, s 71-94; Kvist 1989. Uppsats III, s 145. Tvetydig lag
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=