det beslutade häradsrätten att samen “tills vidare” skulle få “njuta samma förmån av land som andra svenska lappmän” och tillåtas vistas på landen i fråga, men inte få slå läger vid andras visten.36 Denne same blev (och var kanske redan tidigare) så kallad sprintarlapp. Det var den mellersta av de tre klasserna i renskötarsamhället. De fattigaste männen tog arbete som drängar hos rikare samer, ofta mot betalning i renkalvar. Därnäst i rang kom sprintarlappen, som hade en liten renhjord. Han betade sina renar på allmänningsland och kunde tolereras i utkanterna av andras land. Sprintarlappar betalade skatt trots att de inte hade något eget land.37 Den statliga rättskipningen i Lappmarken inleddes av kronans fogdar i mitten av -talet. I en skrivelse från åläggs lappfogden i Lule lappmark att “hjälpa dessa lappar till lag och rättvisa”.38 Fogden registrerar också sin rättskipning genom att ange böter, så kallade sakören, i räkenskaperna. Det gällde oftast smärre brott och smärre summor. I Lule lappmarks räkenskaper finns inga sakören som gäller landfrågor under perioden -. Saköreslängderna för andra lappmarker är inte granskade i sin helhet. Underlagmannen i Västerbotten Jacob Andersson Grubb utövade sitt ämbete vid laga ting i Jokkmokk februari .39 Hans rättegångsprotokoll fördes in i skattelängden. Domböcker finns bevarade först från mitten av -talet. Man skall inte utgå från att mötet mellan den samiska och den kungliga rätten präglades av att statsmakten började agera diktatoriskt via domstolarna. Flera exempel i domböckerna visar att häradsrätten i Lappmarken tog stor hänsyn till samisk sedvanerätt. Häradsrätten frågar ofta de församlade hur den skall döma. Vissa rättigheter får Bondbyns makt 36 Dombok Arjeplog 1772. Tryckt i Prawitz 1967. Bil. 10 37 Hultblad 1968, s 86, 88 38 Bilagt Lule lappmarks räkenskap 1559. Landskapshandlingar. Norrland. Lappmarken (LNL), 1559:8, RA 39 Protokoll bifogat Lule lappmarks räkenskap 1618. LNL 1618:4, RA
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=