Lappfogden beklagade i en utredning att indelningen i lappskatteland i Västerbotten hade “urartat till att bli en institution mer på papperet än i verkligheten”.456 Det var dessutom omöjligt att tilldela varje familj ett enda skatteland. Hjordarna hade blivit för stora. Om varje familj skulle ha ett land blev landet för litet för dess hjord. Möjligen kunde man inrätta “skattelandsgrupper” där flera familjer delade på ett större land. Det vore den enda lösning som skulle passa den renskötsel som börjat tillämpas. Vad hände då i det mellanliggande området, d v s Luleå och Piteå lappmarker? I Lule lappmark försökte vissa familjer behålla lappskattelandsindelningen “av gammal sedvänja”. Men även där växte hjordarna ur landen. Samerna i Jokkmokk uppger att “de rika lapparna slutat hava sådan vård om sina renar som förut varit vanligt […] de mindre bemedlade lapparnas renar sammanblandas och bortföras av de stora massorna”.457 Forskare har också understrukit att fjällsamernas hjordar i Jokkmokk började bli så stora mot slutet av -talet att det inte längre var möjligt att upprätthålla en strikt intensiv renskötsel med mjölkning.458 Denna förändring skedde alltså i stor utsträckning innan samerna från Torne lappmark drog söderut med sin utpräglat extensiva renskötsel. I Norrbotten var indelningen i lappskatteland mest seglivad i Arjeplog. Möjligen var länsstyrelsen tolerant på grund av att lappskattelandsindelningen hade en så stark anslutning bland samerna där. Lappskatteland föreskrevs också i klara ordalag i byordningen , men det verkar som om man ändå övergav systemet ganska kort tid därefter. Trots det levde många av de gamla formerna för renskötseln 456 Lappfogden i Västerbotten. Utredningar…, Ö5, HLA 457 Lappfogden i Norrbotten. Årsberättelse 1891 BIII:1, HLA 458Beach 1981, s 119 f Ej till nytta för renskötseln
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=