Det är ingen tvekan om att indelningen i lappskatteland hade upphört i Norrbottens norra lappmarker mot slutet av-talet. Förmodligen började den upplösas redan mot slutet av -talet på grund av renhjordarnas tillväxt och att så stor del av året tillbringades i Norge där svenska samer inte fick ha lappskatteland. När den nya byindelningen genomfördes efter fanns det förmodligen inte längre några lappskatteland registrerade hos myndigheterna. För att få ett begrepp om hur renskötselns utveckling påverkade landindelningen lägger vi tills vidare södra Norrbotten åt sidan och övergår till vad som hände i Västerbotten under de första decennierna av -talet. Lappskattelanden hade återinförts i byordningar, men samtidigt började renhjordarna bli för stora för landen. Allt fler samer klagade över att de stora renägarna inte vårdade sina hjordar tillräckligt på sommarlanden. Därför “svalde” de stora hjordarna renar för de små renägarna. Det ledde också till att de stora renägarna kunde utnyttja de små som arbetskraft. För att hålla hjordarna isär måste de små renägarna arbeta hårt. Därför ville lappfogden i Västerbotten att man skulle tvinga samerna att tillämpa en uppdelning av sommarbeteslandet enligt skattelandsmodell. Det skulle nämligen bli svårt att få en sådan indelning till stånd på samernas eget initiativ “emedan de förmögnare lapparna, som gärna vill överflytta vården av sina renar på de fattiga lapparna, av sådan anledning hade intresse av att betesmarkerna i byn vore för alla lappar gemensamma”.454 Möjligen var det därför som han inte lät samerna få det inflytande som lagen föreskrev när han upprättade byordningar. Detta ledde till det överklagande där Kungl. Maj:t gav samerna rätt .455 Västerbotten under -talet 454 Riksdagen 1898. Kommittébetänkanden. 1895 års lappkommitté. Protokoll (lappfogdarna), s 11 455 Se Kapitel 12.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=