talet och främst i skogslandet. Enligt länsstyrelsen var detta helt i sin ordning eftersom skattelanden då sedan länge betraktades som upplåtelser på kronomark. Längre upp mot fjällen försvann skattelanden i centrala Norrbotten gradvis ur källorna under -talet. Anledningen var att länsstyrelsen slutade att utfärda inrymningar. När tidigare inrymda innehavare dog eller lämnade landet av andra orsaker fick det uppgå i byns allmänna betesmarker. I Norrbotten var länsstyrelsens inrymningar villkorliga decennierna före . Landet fick bara innehas så länge det inte kunde användas till “något nyttigare”. Vi har inga belägg för att någon same verkligen blivit avhyst från sitt land med den motiveringen. Det betyder inte att det aldrig förekom, men vi kan inte dra slutsatser utan stöd i källorna. Det fanns flera orsaker till att lappskatteland försvann utan att det hade med administrativa ingrepp att göra. Här skall bara tre tas upp utan inbördes rangordning. Den första är att en same synade in ett nybygge på sitt skatteland, den andra att ett skatteland blev öde och den tredje att lappbyn övergav systemet på grund av förändrad renskötsel. Den strikta gränsdragningen mellan renskötsel och andra näringar är följden av en statlig politik som bedrevs från slutet av -talet och fick sitt definitiva genomslag i renbeteslagen. Det bestående resultatet blev att endast medlemmar i lappby fick bedriva renskötsel och att lappbyarna inte fick ägna sig åt andra näringar än renskötsel. Detta tillstånd präglar en stor del av tänkandet kring renskötsel i dag. Många glömmer då att uppdelningen mellan näringarna är en ganska ung företeelse historiskt sett. De samer som levde under tidigare skeden ansåg att de kunde kombinera näringar på det sätt som var mest givande från deras egen synpunkt. Skatteland blir nybyggen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=