Ett annat problem är perioden till cirka . Det fanns inga regler och förordningar för hur länsstyrelserna skulle hantera lappskattelanden. Myndigheterna verkar ha behandlat dem tämligen godtyckligt. Vi har visserligen en del av länsstyrelsens inrymningar bevarade, men varför de fått den utformning de har vet vi inte. Inte ens på länsnivå finns det bevarade några principbeslut om hur lappskattelanden skulle hanteras. Vad vi vet är sådant som kommit fram när myndigheterna beskriver vad de redan har gjort. I Norrbotten hade man en allmänt negativ inställning till lappskattelanden, därför är också källmaterialet obetydligt, med undantag för Arjeplog och Arvidsjaur (med Malå till ). I Västerbotten värnades lappskattelanden bättre av länsstyrelsen, men där brann källmaterialet upp . Över huvud taget ger det bevarade källmaterialet ett intryck av att myndigheterna i stor utsträckning nonchalerade samerna i Lappmarken under perioden från cirka till cirka . Ett talande exempel är att samernas jakt- och fiskerättigheter “glömdes bort” i den riksomfattande fiskestadgan och jaktstadgan. Lokala studier där forskare har möjlighet att tränga djupare i enskilda fall kan säkert producera fler fakta om den perioden än vad som varit möjligt här. Å andra sidan måste man också hålla i minnet att det enskilda fallet troligen bara talar för sig självt med tanke på de lösliga formerna för administrationen av lappskatteland under huvuddelen av- talet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=