inte uppfyllde de formella kraven kunde inte kollegiet fatta något beslut. Oklarheten i sakfrågan bestod och konflikten mellan länsstyrelse och häradsrätt levde vidare. Häradsrättens domsmakt, byggd på samisk sedvanerätt, blev allt mer trängd mot slutet av seklet. Konflikten mellan länsstyrelsen och häradsrätten gick in i en avgörande fas då landshövding af Donner utfärdade en skrivelse som gav kronans fogde rätt att åsidosätta häradsrätten och ta över inrymningarna på lappskatteland. Häradsrätten protesterade, vilket ledde till öppen konflikt mellan häradshövding och kronofogde på tingsplatsen och . Men häradsrätten kunde inte stå emot med tillräcklig kraft. Den blev sedan allt mer underordnad länsstyrelsen. Häradsrätten slutade att hävda sin domsrätt över lappskattelanden under det första decenniet av-talet. Det finns ingen enkel förklaring till att länsstyrelsen kunde ta över. Åtminstone tre faktorer bör ha haft betydelse i sammanhanget. Uppfattningen att nomadismen var en lägre stående samhällsform nådde Sverige vid ungefär den tiden. Från fick dessutom skattebönderna en “modern” äganderätt till sin jord. Så länge häradsrätten beslutade om fördelningen av lappskatteland kunde man med visst fog hävda att de var skattejord. Genom att utesluta häradsrätten från hanteringen av lappskattelanden kunde kronan avföra sådana tankar ur diskussionen. Man bör också nämna att det tillträdde en ny, ung häradshövding samtidigt som länsstyrelsen gjorde sin framstöt . Denna person hade flera karaktärsdrag som gjorde honom illa rustad för att klara av en kompetensstrid med länsstyrelsen. Det går inte att dra någon skarp gräns mellan renskötare och nybyggare kring sekelskiftet . Kategorierna smälte ofta samman och tvisterna mellan dem var inte vanligare än tvisterna inom respektive grupp. Dessutom förekom inte bara att man kombinerade olika näringar, även den etniska tillhörigheten var flytande. . Oredans tid (-)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=