lappskattelanden, men samma utredare övergav snart tanken efter påpekanden från kammarkollegiet och Kungl. Maj:t. Det nya uppbördssystemet fastställdes . Lappbyn blev skatteenhet. Byn fördelade själv skatten genom sin valda länsman. Han överlämnade den förutbestämda skattesumman till fogden. Detta innebar att lappbyn och häradsrätten i fortsättningen skötte all fördelning av lappskatteland och administrerade skatteuppbörden. I sina domslut fortsatte häradsrätten att utgå från sedvanerätten och behandla lappskattelanden som skattejord. Det nya skattesystemet resulterade i en ny skattelängd . Den var inte någon regelrätt jordebok med uppmätta och kartlagda ägoenheter samt uppgifter om skattelandens kamerala jordnatur. Trots det började den kallas jordebok, något som skapade en viss förvirring redan under -talet och fortsätter att göra det ännu i dag. Under senare delen av-talet och första hälften av-talet ifrågasatte kronan inte sällan skatteböndernas rätt till sin jord, trots flera riksdagsbeslut som garanterade skattemannarätten. Mot den bakgrunden är det knappast förvånande att landshövdingar bestred häradstingets rätt att utfärda inrymningar på lappskatteland och därmed ge dem karaktären av skattejord. Västerbottens landshövding förklarade att lappskattelanden var “kronans allmänning”. Landshövdingarna fortsatte att underkänna skattemannarätten till lappskatteland under hela -talet. Undantaget är ett tillfälle då en landshövding hävdade att lappskattelanden var skattejord, men han blev genast tillrättavisad av kammarkollegium. En konflikt om ett nybygge i Kemi lappmarkåskådliggör nackdelen med de ofullständiga jordeböckerna för Lappmarken. Erfarna häradshövdingar förklarade att nybygget och lappskattelanden i allmänhet var skattejord. Landshövdingen kallar detta “ett ofog”. Svea Hovrätt hänvisar till att sådana tvister skall lösas av kammarkollegiet med hjälp av jordeboken. Men eftersom jordeboken för Lappmarken . Oenighetens tid (-)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=