(mest gädda) varje år under senare delen av -talet. Skatten utgick efter individen, d v s familjeöverhuvudet, som kallades en skattelapp. Fogdarna intresserade sig inte för hur lappbyn fördelade landområdena mellan familjerna. För dem räckte det att skattesumman stod i någorlunda proportion till det antal samer som fanns i byn. I början av -talet lanserades en plan för att registrera samernas fiskevattnen, men den stannade vid en ansats. I början av-talet började den svenska häradsrätten verka i Lappmarken. Domböcker finns bevarade från mitten av seklet. Häradsrätten baserade sina domar om lappskatteland på det samiska samhällets sedvanerätt. Den samiska byarätten var fortfarande i funktion, men vissa mål underställdes häradsrätten. Där bestod nämnden av enbart samer. När det samiska systemet för landfördelning tillämpades av häradsrätten kom det att motsvara skattemannarätt i det svenska rättssystemet. Samen fick inrymning (immission, införsel) på ett lappskatteland av häradsrätten. Termen inrymning (och dess synonymer) anger inte i sig vilken rätt samen fick till landet. Men eftersom det var häradsrätten som utfärdade inrymningen måste rätten betraktas som skattemannarätt. Lappbyn hade ett avgörande inflytande över häradsrättens inrymningar på lappskatteland. Det är otänkbart att myndighetspersoner från kustlandet skulle ha dragit runt i fjällen, fastställt skattelandens utsträckning, bedömt renbetets kvalitet, fiskevattnens avkastning samt gjort släktutredningar i samband med samiska arvskiften. Myndighetspersonerna vistades för övrigt i Lappmarken endast under midvintern. Troligen fungerade häradsrätten med sin samiska nämnd som en högre instans dit man kunde “överklaga” byarättens avgöranden. Byarätten erkändes även formellt av svenska staten i års gränstraktat med Norge och i flera svenska lagsamlingar ända fram till slutet av -talet. . Otvetydighetens tid (-)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=