för några fall där landshövdingeämbetet nonchalerade häradsrätten och sedan utövade egen makt över skattelanden. När jag i slutet av-talet breddade undersökningsområdet med utgångspunkt från Bylunds resultat stod det klart att det mönster som han skönjde i Pite lappmark gällde för hela Lappmarken. Häradsrätterna stod länge på sig gentemot landshövdingeämbetet och särskilt under -talet var motsättningarna hårda. Kring sekelskiftet gav häradsrätterna upp och började hänvisa till landshövdingen i stället för att fälla egna domar angående skatteland. I och med att länsstyrelsen helt tagit över hanteringen av landen förstärktes uppfattningen att de låg på kronans mark. Den synen var klart dominerande vid mitten av -talet. När indelningen i lappskatteland skulle avskaffas i renbeteslagen sågs det som en rennäringsadministrativ fråga utan fastighetsrättsliga komplikationer.18 Det skriftliga källmaterialet angående lappskattelanden kan delas in i fem sektorer: ) Lagar och förordningar, ) häradsrättens protokoll (domböckerna), ) material angående kronans skatteuppbörd, ) kronomyndigheters skrivelser och utredningar, ) berättelser. Det finns två särskilt allvarliga problem med tillgången på källmaterial. Kammarkollegiets arkiv brann. Då skadades den norrländska avdelningen mycket svårt. Dessutom försvann i stort sett hela arkivet för Västerbottens länsstyrelse vid stadsbranden i Umeå . Där förvarades också material för nuvarande Norrbottens län fram till , även om en mindre del av det fördes över till Luleå före. Min undersökning utelämnar Jämtland-Härjedalen. I samband med Skattefjällsmålet behandlades det området så utförligt att det vore en överloppsgärning att gå igenom allt material på nytt. Torne och Kemi lappmark berör jag bara i liten utsträckning. Kaisa Korpijaakko-Labba har behandlat området fram till ungefär . Nils Johan Päiviö fortsätter nu med Torne lappmark för tiden därefter. Här är 18 L Lundmark 2002. Kap 4. Allmänt om källmaterialet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=