Det hade inte hindrat att renskötseln i Västerbotten förfallit. När “man i en sådan näringsgren som renskötseln med ett slag rubbar gammal hävd utan att sätta något annat i stället, så måste resultatet bliva anarki och allmän oreda”. Lindhagen återger sedan ett långt avsnitt av ett utlåtande som A F Burman tillställt års kommitté. Där gör lappfogden en mer ingående analys av vad som skett i Västerbotten efter . Tidigare hade samen kunnat ordna sin renskötsel som han bäst ville inom sitt skatteland utan att bli ofredad av andra samers renar. Alla samer respekterade landen. Detta innebar att samen måste ha så pass många renskötare att renarna hindrades från att gå in på andras skatteland. Följden blev också att han kunde påbörja flyttningen nedåt vinterlandet med renarna i en samlad hjord, något som var en viktig förutsättning för “vinterflyttningens lyckliga fortgång och avslutning”. När lagen avstod från att bekräfta fördelningen i lappskatteland ansåg de förmögnare samerna att de kunde beta sina renar var de ville inom byn. De avskedade sina lejda vårdare och lät renarna sprida sig in på andras skatteland för att utan ersättning få använda betesmarkerna. De så kallade “smålapparna” som hade mer av arbetskraft i förhållande till sitt renantal fick då hantera allt större hjordar, som även innehöll de rikares renar, “vilket förhållande nog också ingått i de förmögnare lapparnas beräkningar”. Men snart blev “smålapparna” trötta på att sköta andras renar “och slutligen så likgiltiga att de lät hela den sammanblandade renmassan gå vind för våg”. Nu hade oredan i nomadlivet gått därhän att, med tre-fyra undantag, alla hjordar sammanblandats till en massa “ströv- eller allmänningsrenar, som vid vinterns inbrott i oordnade skaror översvämma länets lappmarker och kustland, åstadkommande skada där de draga fram, och vid vårens inbrott på samma sätt återvända”. Allt detta beror på att “lapp icke varit i lag skyddad från intrång på sitt skatteland”. Lindhagens motion gjorde att lagutskottet diskuterade avskaffandet av lappskattelanden ganska utförligt i sitt utlåtande.429 Det insåg 429Riksdagen 1898. Lagutskottets utlåtande nr 66.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=