fallningshavandes [d v s länsstyrelsens] utslag”. De betecknas på fyra olika sätt. Tio kallas enbart “upplåtelser”. De är gjorda , (), , , samt tre utan angivet årtal. Nästa kategori är “villkorliga upplåtelser”. De är stycken och gjorda (), (), (), (), , och. Dessutom fanns fyra upplåtelser “tills vidare” från , och (). Slutligen kommer “omsyningar” utan närmare specifikation från åren (), , och (). Det har inte gått att hitta något källmaterial som förklarar varför man använder olika formuleringar i upplåtelserna. Troligen betydde alla samma sak, d v s att samen måste lämna lappskattelandet om det kunde användas till något “nyttigare”. Vi vet från andra källor att upplåtelserna var villkorliga i Norrbotten från -talet, troligen redan tidigare. Listan från Arjeplog bekräftar också att länsstyrelsen i Norrbotten inte inrymde samer på skatteland efter .414 När års utredning tog upp förhållanden som låg längre tillbaka än mannaminnet inskränkte den sig till gissningar, som i regel var felaktiga. Tidens spekulativa teorier om samhällsutveckling tog över. Det blev särskilt uppenbart i utredningens förklaringar till att det fanns lappskatteland. Den konstaterade först, utan några belägg, att de områden där samerna vistats i äldre tid hade varit gemensamma för alla inom samma by.415 Att så var fallet påstods ha “sin motsvarighet på flera områden under tider av föga framskriden odling”. Kultur och odling var synonymer i dåtidens svenska språkbruk. “Föga framskriden odling” betydde detsamma som “låg kulturnivå”. Att det fanns familjeland i ett nomadsamhälle ansågs vara ett brott mot historiens lagar. Men hur hade då lappskattelanden uppstått? Det berodde på att “nya grundsatser” gjort sig gällande i en del lappbyar, menade utredningen. På grund av att samma hushåll år efter år besökte samma viste “uppkom mångenstädes den tanken, att inom byns 414 Se Kap. 9 415 1882 års kommitté, s 71 ff
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=