kapellförsamling däremot femton, vilka land omfatta såväl fjällskogsmark som lågfjäll”. Kommittén skriver också att Tärna-lapparna är de som vårdar sina renar bäst “vilket lär orsakas därav, att flera av dem tillika har små hemmansbruk i fjälltrakterna”. Inom Vilhelmina socken fanns lappskatteland, inom Dorotea tre. Till detta kan läggas att de skogssamer som haft lappskatteland i sydligaste Västerbotten och norra Ångermanland hade blivit nybyggare eller lämnat renskötseln redan vid mitten av -talet.412 De uppgifter som utredningen redovisar torde spegla förekomsten av lappskatteland ganska väl. Den som besatt ett lappskatteland skulle vara inrymd på landet och betala lappskatt för det. Detta skulle registreras i handlingar hos myndigheterna. Å andra sidan hade fogdar och länsstyrelse knappast någon ingående kännedom om hur samerna själva organiserade sin näringsutövning inom byn. I den frågan hänvisar utredningen enbart till att markutnyttjandet sker “enligt gammal sedvana”. Men det finns ingen anledning att betvivla att indelningen i lappskatteland blev mer utpräglad ju längre söderut man kom inom renskötselområdet i Norr- och Västerbotten. Även om utredningen visste vilka som betalade lappskatt och för vilka områden, varierade formuleringarna i inrymningsbesluten. Eftersom det inte fanns några centrala direktiv om hur lappskattelanden skulle hanteras gjorde länsstyrelserna sina egna bedömningar. Att praxis var olika i Norr- och Västerbotten har vi konstaterat, men även inom samma socken kunde inrymningarna formuleras på olika sätt. Det illustreras av en lista på lappskattelanden i Arjeplog. Den upprättades i samband med avvittringen vid ett sammanträdejuni .413 Enligt den tidens indelning i lappbyar fanns en Arjeplogs lappby med matlag i års mantalslängd. Lockteå [Luokta] hade matlag, Norrvästerby, Semisjaur och Sörvästerby eller Njarg matlag. Totalt fanns upplåtelser av skatteland (några av dem innefattade flera områden). Upplåtelserna hade kommit till “genom be- 412 Westerdahl 1986, s 89 ff 413 Prawitz 1967, “Odlingsgränsen”, s 56 ff
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=