lappskatt för områdena och upplät dem till renbete för fjällsamer “och beskatta dem därvid oftast överhövan”. I Arvidsjaurs lappby (med Malå) bokfördes personer som lappar år , alla skogssamer. Där fanns lappskatteland där samer haft eller hade inrymning. Den sammanlagda skatten var kronor. Inom de land som låg vid Pite älv stannade samerna året om, från de övriga drog de ned mot kustlandet vid jultid. Antalet renar var - och flera skogssamer hade efterhand blivit enbart fiskarsamer eller övergått till att bli nybyggare. “Många av ovannämnda renbetesland hava därför blivit utan innehavare och används antingen av de lappar, som hava renar och äro i behov av ökat utrymme, eller ock icke alls för renbete.” Utredningen påpekade också att de flesta samer i Arvidsjaur hade fått nybyggesrätt under avvittringen. En del hade ansökt om den, men de flesta hade fått tillstånd att anlägga kronotorp på sina lappskatteland. Troligen skulle de få full besittningsrätt och så småningom övergå till att bli jordbrukare. Utredningen nämner också i förbigående den renskötsel som samer bedriver med bönders renar i Kalix socken och Tornedalen. Dessutom fanns bofasta skogssamer, som kombinerade renskötsel och jordbruk, i Överkalix, Råneå och Överluleå socknar. De hade närmare renar. I Västerbotten fanns lappskatteland i hela länet. I Gran- och Ranbyn var samerna inrymda på särskilda land, en eller flera på varje. Där finns land. Fyra av dessa var öde, enligt uppgift från länsstyrelsen. "Inom sina land hava lapparna sina huvudvisten, och därå beta de sina renar höst och vår samt hava kåtor av trä uppförda vid vistena. I det egentliga fjällandet är betet gemensamt, och erlägges för varje land en viss andel av lappskatten.” I Umbyn och Vapsten var samerna inrymda på land. Men “inom Stensele socken förekomma blott tvenne renbetesland, inom Tärna Bakvänd historieskrivning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=