I ett remissvar förklarade länsstyrelsen i Norrbotten att lappskatteland vid den tiden bara förekom i de södra lappmarkerna. I de nordliga begagnades renbetet gemensamt. Länsstyrelsen hade redan tidigare slutat använda beteckningen lappskatteland. Nu föreslog den att man skulle byta ut ordet “renbetesland” mot enbart “renbete”.406 En utredning tillsattes för att göra en allmän översyn av förhållandet mellan renskötseln och den bofasta befolkningen. Den ledde fram till renbeteslagen.407 Utredningen gick igenom förhållandena i hela renskötselområdet och behandlade även lappskattelanden. Den gör flera felaktiga påståenden om förhållanden i äldre tid eftersom den inte har granskat något historiskt källmaterial. Angående samtiden bygger den sannolikt på uppgifter från kronofogdarna. Utredningen avspeglar den kunskap myndigheterna hade om renskötselns organisation vid den tiden. Den kunskapen var inte obetydlig vad gällde de yttre förhållandena, till exempel flyttningsvägar, avsättningen av renkött, byarnas utsträckning och allt som hade med skatten att göra. Utredningen börjar sin redovisning norrifrån och hävdar att det aldrig förekommit någon inrymning på lappskatteland i Enontekis (Karesuando) socken. Det är fel. Lappskatteland redovisades i skattelängderna för lappbyarna i det området fram till och med . Då försvann de ur längderna från ett år till ett annat.408 Lappskatteland förekommer också i domböckerna för tingslaget vid den tiden.409 När utredningen övergår till samtida förhållanden, d v s senare delen av -talet, är dess uppgifter mer tillförlitliga. Den uppger att samerna i Enontekis (Karesuando) socken använde sina renbetesområden gemensamt vid den tiden. Dock “utan att den ene lappen söker inkräkta på det land, som ligger omkring en annans vår- och höst- 406Prawitz 1966, s 57 407 Utredningens betänkande finns tryckt i Bihang till riksdagens protokoll 1886. 2 saml. 2 avd. 1 band. 408Päiviö 2000, s 42 ff 409Arell 1977, s 145 ff, 183 ff, Korpijaakko-Labba 1994, s 117 ff; Päiviö 2000
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=