i Jämtland. Målet vandrade genom instanserna till . I sin dom i detta så kallade Skattefjällsmål kom Högsta domstolen (HD) till liknande slutsatser som Holmbäcks utredning. Den skriver att rättsläget redan före års renbeteslag framstår “som så entydigt att staten då måste ha ansetts vara ägare till skattefjällen, ytterst på grund av års påbud”.9 Men HD konstaterade också att samer i Norroch Västerbotten ofta behandlades som likställda med skattebönder.10 Eftersom skattefjällsmålet bara gällde Jämtland kunde inte domstolen ta någon hänsyn till detta utan ogillade samernas talan. Forskningsläget förändrades i grunden när den finska rättshistorikern Kaisa Korpijaakko-Labba lade fram sin avhandling om samernas landrättigheter . Den översattes till svenska och gavs ut under titeln “Om samernas rättsliga ställning i Sverige-Finland”. Korpijaakko-Labba undersökte främst det område som ligger kring den nordligaste delen av gränsen mellan Sverige och Finland, men hon drar också in material från domstolar i andra delar av länderna samt skriftligt material från olika myndigheter. Undersökningen går fram till cirka. Hon visar att den familj som brukade landet i princip hade ensamrätt till resurserna. Systemet med lappskatteland upprätthölls med stöd av häradsrätten. Landen var avgränsade från varandra. De kunde ärvas, skänkas bort, säljas, förpantas och arrenderas ut. Korpijaakko-Labba avvisar påståendet att års skogsordning skulle ha gjort lappskattelanden till krono eftersom deras gränser ofta registrerades i häradsrätten. (Skogsordningen gällde endast områden som “låg fjärran från ägoskillnaden”.) Hon påpekar också att skogsordningen lästes upp vid ting i lappmarken utan att domstolspraxis påverkades. Därför kan den inte ha ansetts tillämplig på lappskatteland.11 9 Nytt Juridiskt Arkiv 1981:1, s 229 10 A.a., s 189, s 201 11 Korpijaakko-Labba 1994, s 443 Nya resultat
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=