kunde inskränkas genom att en nybyggare som inrymts på en del av landet fick rätt att jaga och fiska, men enbart till husbehov och inte mer än en halv mil från nybygget. Genom att syna in slåtterängar längre från nybygget kunde nybyggaren få fiskerätt även där. Men han hade aldrig ensamrätt, annat än möjligen till fisket från stranden vid det egna nybygget. Mellan lappskattelanden fanns allmänningsland. I domboksmaterialet finns inga tecken på att någon fällts för att ha jagat eller fiskat på allmänningsland. Sedan länsstyrelsen tagit över hanteringen av lappskattelanden förändrades hela rättighetssystemet i Lappmarken. Fisket blev formellt fritt för alla och jakten. Det utesluter inte att det fanns överenskommelser, som gjordes upp lokalt eller regionalt. Men enligt den riksomfattande fiskestadgan av år var fisket fritt “i de delar av större insjöar till vilka strandägarerätten sig icke sträcker” (§ ) samt på hemman som är anlagda på kronomark där delning, d v s avvittring, icke har skett.(§ )389 Jaktstadgan av år hade en liknande innebörd.390 Där står (§ ) att “på oavvittrad skog samt oss och kronan vid avvittring i de norra länen tillfallen överloppsmark” är jakten “tillsvidare fri för varje svensk man”. Men om det är “annorledes bestämt” genom urminnes hävd så gäller detta. (§ ) Hela Lappmarken var oavvittrad. Frågan om urminnes hävd gavs inte någon betydelse i sammanhanget. “Något särskilt förbehåll rörande lapparnas jakträtt förekommer icke därstädes [d v s i lagen], utan synes deras urgamla rätt hava bortglömts”, konstateradeårs jaktoch fiskerisakkunniga.391 Lagstiftarna var möjligen så inriktade på skogsfrågorna och avvittringen i Lappmarken att de inte uppmärksammade att samernas särskilda rätt till jakt- och fiske försvann samtidigt med lappskattelanden. Möjligen förlorade samerna sin särskilda jakt- och fiskerätt även på 389SFS 1852:30 390SFS 1864:6 391 Ändringar i jaktlagen… (SOU 1922:16), s 84
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=