RSK 8

antal upplåtelser, avseende dels reglering av äldre, olagligen upptagna bosättningar och dels nyanläggningar. De sålunda upplåtna lägenheterna pläga benämnas fjällägenheter.”373 Ett ytterligare problem var de så kallade slåtter- eller ströängarna. De låg ibland långt från nybygget och skapade inte sällan motsättningar eftersom de kunde ligga längs renarnas flyttningsvägar. Om höet inte skyddades eller kördes hem innan renarna kom ner från fjällen kunde det trampas ner från hässjorna. Avvittringsstadgan gav vissa möjligheter att förändra hemmanens ägobild. En kommitté tillsattes för att utreda vilka hemman som hade ströängar och var de låg. Det visade sig snart att fördelningen var kaotisk och i flera fall utan skriftlig dokumentation.374 Att ordna ägobyten var svårt och hemmansägarna protesterade. För att inte frågan om ströängarna skulle försinka den allmänna avvittringen beslutade riksdagen  att ströängarna skulle bli en fråga för en tilläggsavvittring.375 Sedan stiftades lagar om utbyten och indragningar av ströängar. En del ströängar drogs in av kronan, ägobyten skulle ske och ersättningar utbetalas. Tvister i dessa frågor drog ut på tiden.376 En del av dem uppges pågå fortfarande.377 Regleringen av den fasta bebyggelsen ovanför odlingsgränsen (och på renbetesfjällen) har genomgått flera ytterligare faser sedan - talet. Arrendekontrakten har också haft varierande villkor. Upplåtelseformerna var följande : ) skogstorp upplåtna enligt skrivelser från  och ; ) odlingslägenheter enligt kungörelse från ; ) fjällägenheter enligt kungörelse från; ) jämtländska arrendelägenheter enligt kungliga brev från och samt renbeteslagen ; ) renlappsbostäder enligt samma lag; ) jordbrukslägenheter åt lappar enligt kungörelse ,  och för Jämtlands del ; ) bostadslägenheter åt lappar enligt densamma. Dessutom hade det enligt kungörelsen och renbeteslagen upplåtits mark till sommar-  373 SOU 1946:80, s 14 374 Stenman 1983, s 142 375 Almquist 1928a, s 492 376 Riksdagen 1917. Prop. Nr 242. SFS 1917:250; Riksdagen 1921. Prop. 199. SFS 1921:378 377 Stenman 2004

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=