bevåg av jägmästarna och de tog inte hänsyn tagits till renskötselns behov. Även en del så kallade slåtterängar utarrenderades. Länsstyrelserna, som skulle bevaka samernas rättigheter, låg under ett annat departement än domänstyrelsen och hade ingen insyn i upplåtelserna. Landshövdingen i Norrbotten fästeKungl. Maj:ts uppmärksamhet på att det upplåtits för många skogstorp och odlingslägenheter ovan odlingsgränsen i Lappmarken. Visserligen kunde man inte längre upprätthålla odlingsgränsen strikt, nya krav på landupplåtelser hade uppstått för till exempel gruvor och vattenkraftverk. Men upplåtelser av kronotorp och odlingslägenheter borde man inskränka om det inte fanns “synnerliga skäl”, menade landshövdingen.364 Här skulle man också beakta renbeteslagendär paragraf föreskrev att upplåtelser “å de områden som blivit till lapparnas uteslutande begagnande anvisade” inte får ske “utan att de lappar vilka äga rätt att å området uppehålla sig med sina renar, blivit i ärendet hörda”. Riksdagen beslutade året därpå att upplåtelser ovanför odlingsgränsen bara skulle tillåtas i särskilda fall och prövas av regeringen, men de som redan fanns fick vara kvar.365 Nästa kategori var den olagliga bebyggelse som uppkommit efter beslutet om odlingsgränsen . Innan ärendet började behandlas kunde husen och odlingarna ha funnits i decennier. Frågan komplicerades ytterligare av att flera av dessa nybyggen innehades av samer som lämnat renskötseln, mer eller mindre. Man kan alltså inte betrakta problemet enbart utifrån ett etniskt perspektiv och ställa samer mot nybyggare.När den första samiska organisationen, Lapparnes centralförening, bildades var det främsta kravet att samerna skulle få använda området ovanför odlingsgränsen som de ville, alltså även till nybyggen.366 Samernas ville också kombinera renskötsel med odling och nötboskap. Men detta motsatte sig regeringen bestämt. Den strävade efter att definitivt skilja näringarna åt.367 364Skrivelsen tryckt i Riksdagen 1915. Proposition, nr 96 365 SFS 1915:169, Stenman 1983, s 133 ff 366Lantto 2000, s 57 ff 367 Lundmark 2002, 63 ff
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=