sionen om skattelanden. Holmbäcks slutsats blev att kronan i en skogsordning fastslog att skattelanden var krono genom att göra anspråk på alla “sådane ägor som obygde ligga”.4 Men påbudet skulle ha haft svårt att slå igenom i perifera delar av riket. Å andra sidan hade lappskattelanden aldrig någon starkare ställning som skattejord och i takt med att medvetenheten om skogsordningen spred sig sjönk samernas rätt till sina land. Vid mitten av -talet hade landen definitivt börjat betraktas som krono. Under närmare ett halvsekel var Holmbäcks slutsatser den etablerade sanningen om lappskattelanden. Flera forskare accepterade dem utan vidare.5 Som ett exempel på Holmbäcks starka inflytande kan man nämna kulturgeografen Filip Hultblads arbete om Jokkmokks socken.6 Han utgår från Holmbäcks slutsats att skattelanden låg på kronans jord. Sedan gör han en ingående undersökning av skatteland och domböcker där det framkommer flera fakta som motsäger Holmbäck. Trots det avvisar Hultblad inte Holmbäcks slutsats att lappskattelanden var kronans. Holmbäck började efterhand utsättas för kritik. I en omfångsrik utredning i en domstolsinlaga påpekade Gunnar Prawitz att uppfattningen av lappskattelandens jordnatur har växlat, och att års brev aldrig åberopades till stöd för att landen skulle vara krono. Att detta påbud skulle ha gjort landen till kronoegendom är uppenbarligen en efterhandskonstruktion, menade han. Han visade också att både bördsrätts- och skattevraksinstituten samt laga fasta tillämpats på lappskatteland, något som gav dem karaktären av skattejord.7 I en annan domstolsinlaga påvisade Gerhard Hafström flera brister i Holmbäcks utredning och att viktiga källor hade förbisetts.8 Dessa utredningar lades fram i samband med att ett antal samebyar stämde staten. De hävdade bättre rätt än staten till vissa områden 4 Tryckt i Schmedeman 1706, s 857 5 Se t ex G Westin (red) 1974, s 338-39 6 Hultblad 1968, särskilt s 84 7 Prawitz 1967, Lappskattelanden, s 4, s 10, s 31 8 Hafström 1979
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=