slagna gränsdragningen, men då borde samerna få rätt att beta sina renar även på privatägd mark året om. Efter ytterligare utlåtanden avslog Kungl. Maj:t länsstyrelsens propåer september och fastslog den gräns som avvittringsstyresmannen hade föreslagit. Renbetesrätten skulle utövas enligt gällande bestämmelser. Med detta avsågs års renbeteslag som trätt i kraft juni samma år. I samband med avvittringen i Jokkmokk yrkade kronoombudet på att samerna skulle behålla sin rätt till renbete på lappskattelanden, även om man anlade nybyggen där. I avvittringsutslaget skriver länsstyrelsen att “de renbetesland, som möjligen förefinnes inom området, må fortfarande därtill begagnas jämlikt paragraf i gällande avvittringsstadga”.352 Samerna i Jukkasjärvi fick uppge sina vår- och höstvisten vid sammanträdet januari .353 De ville att hela socknen skulle ligga ovanför odlingsgränsen. Avvittringsstyresmannen ville undanta delar av socknen. Så blev det också när gränsen fastställdes definitivt. Avvittringsstyresmannen påpekade också att det på mötet förklarats att hela socknen var “gemensamt betesland”, d v s att det inte fanns några lappskatteland där vid den tiden. Sammanträdet i Arjeplog genomfördes mars .354 Även där fick samerna uppge sina vår- och höstvisten. De ville att hela socknen skulle ligga ovanför odlingsgränsen. Länsstyrelsen avslog samernas förslag och menade att en del av socknen var tjänlig till odling och att där fanns gamla hemman och nybyggen. Å andra sidan hade kronans skogstjänstemän lagt ett förslag som innebar att samernas vår- och höstvisten hamnade nedanför odlingsgränsen. Det kunde inte heller accepteras. Kungl. Maj:t fastställde juni en gräns som lämnade en del av socknen nedanför odlingsgränsen, men samernas vår- och Återförvisning 352 Cit Prawitz 1967, “Odlingsgränsen”, s 55 353 Civildepartementet. Konseljakt 20/6 1890, nr 20, RA 354 Ibid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=