I samband med avvittringen skulle även den definitiva odlingsgränsen dras upp. Det skedde genom en särskild förrättning som inleddes med att befolkningen i socknarna kallades till sammanträden där avvittringsstyresmannen var ordförande. Först ut med att fastställa gränsen var Arvidsjaurs socken. Där hölls avvittringssammanträde i september . Enligt protokollet var alla närvarande, även samer, eniga om att hela Arvidsjaurs socken skulle ligga nedanför odlingsgränsen. Länsstyrelsen fastställde gränsen juni .347 Två veckor senare ändrades avvittringsstadgan. Anledningen var att man hade tillsatt en utredning som skulle förbereda en ny renbeteslag. Utredningen skrev till Kungl. Maj:t i mars att man inte fick lägga fjällsamernas vår- och höstvisten nedanför odlingsgränsen. I avvittringsstadgan fanns inga bestämmelser om detta och det fanns risk för att “lapparnas behov kunde komma att mer eller mindre förbises”. Vid varje avvittringssammanträde skulle samerna “ovillkorligen lämnas tillfälle att yttra sig i saken”. Länsstyrelserna tillstyrkte förslaget och det fastställdes av Kungl. Majt juli .348 Nu Den definitiva odlingsgränsen 347 Prawitz 1967, “Odlingsgränsen”, s 37 348Tryckt i Lilienberg III, s 1035
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=