skog de tilldelades av kronan. Avverkning fick endast ske efter utstämpling av skogstjänstemän. Samerna skulle få utnyttja all skogsmark inom Lappmarken, men “inom de till odling tjänliga delarna av landet endast vintertiden”. Utskottet gick ett steg längre och menade att samerna skulle få utnyttja renbetet på kronans mark när de ville under hela året. Inskränkningen till vintertid skulle endast gälla på enskild mark inom de områden som var tjänliga till odling. Debatten i kamrarna följde de förväntade linjerna. Företrädare för sågverks- och nybyggarintressen förespråkade en fri dispositionsrätt till skogen. De som slog vakt om kronans intressen ville begränsa avverkningsrätten, ofta med hänvisning till att man inte fick äventyra renskötseln. Flera talare betonade också att kronan dessutom inte kunde skänka bort oinskränkt äganderätt till marken eftersom den inte själv hade det. En del av rätten låg hos samerna. Riksdagen godkände regeringens proposition med tillägget att samernas borde få utnyttja renbetet på kronans marker när de ville, men enskilda marker som var tjänliga till odling endast under vintern. I riksdagen har samernas renbetesrätt aldrig beskrivits i så högstämda ordalag som. Här bör man också erinra om den debatt om de svenska samernas rättigheter i Norge som hade hållits i riksdagen två år tidigare.335 Från norsk sida hade man länge velat inskränka de rättigheter som svenska samer hade i Norge enligt kodicillen i års gränstraktat. De var ganska långtgående. Bland annat hade de renskötare som vistades i grannlandet samma rättigheter till land och strand som rikets egna undersåtar. Även om debatten skulle handla om de svenska samernas rätt till renbete i Norge låg det nära till hands att dra paralleller till hur svenska samer behandlades i Sverige. Bland annat påpekade Högsta 335 Riksdagen 1871. Proposition nr 8; utskottsbetänkande saml. 7, nr 20, med bilaga. Debatten i FK III, s 107 ff, 162 ff, AK IV, s 3 ff Högstämda ordalag
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=