Riksdagens beslut blev till en kunglig skrivelse i december om “bestämmandet av en provisionell gräns mellan lappmarkernas kulturland och fjällbygd”.322 Den skulle gälla både Norrbotten och Västerbotten. Området ovanför odlingsgränsen skulle “såvitt det icke redan med behörigt tillstånd av enskilda innehaves” upplåtas till renbetesland åt samer eller andra renägare. Almquists förslag om att lappskattelanden skulle gränsläggas och beskrivas av lantmätare hade slopats. Förrättningen skulle gå till så att en lantmätare och en agronom först utlyste sammanträden med den jordbrukande och den nomadiserande befolkningen sockenvis. Där skulle de inhämta upplysningar och dra en provisorisk odligsgräns som kunde anges på kartor “utan att behöva å marken utstakas”. Sådana sammanträden hölls i socknarna under sommaren (i Jukkasjärvi och Enontekis sommaren ). Samer var bara närvarande vid ett fåtal av dem. I regel var det skogssamer eftersom mötena ägde rum då fjällsamerna var högt uppe till fjälls eller i Norge. Vid några av sammanträdena betecknades en del av nybyggarna som lappar. Här är inte platsen för några detaljer i diskussionerna om hur den provisoriska gränsen skulle läggas ut i terrängen i respektive socken, det skulle bli ett för omfattande sidotema.323 I regel ville nybyggare dra gränsen så långt västerut som möjligt och i den mån nomader yttrade sig ville de förskjuta den i andra riktningen. Efter sammanträdena lämnade lantmätaren sitt eget förslag till länsstyrelsen som bestämde hur gränsen skulle gå.324 Även om de rent biologiska förutsättningarna för odling naturligtvis hade betydelse blev de inte helt avgörande. Till stor del var det avvägningen mellan renskötselns och odlingens intressen som avgjorde var gränsen drogs. 322 Tryckt i van der Hagen 1872, s 67 f 323 Protokollen för Västerbotten i Civildepartementets konseljakt 5/10 1869, nr 11, RA; för Norrbotten i Civildepartementets konseljakt 3/3 1871, nr 19, RA. En sammanfattning av protokollen finns i Prawitz 1967. “Odlingsgränsen”, s 22 ff 324Almquist 1928a, s 118.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=