Lappskattelanden i forskning och domstolar Från mitten av -talet och till början av -talet förekom lappskatteland i domstolsprotokoll och myndigheters skrivelser angående Lappmarken.1 En samefamilj eller mindre släktgrupp hade ensamrätt till resurserna på lappskattelandet. Ungefär en kvadratmil var ingen ovanlig storlek. Som mest fanns flera hundra lappskatteland i den svenska och finska Lappmarken. Skogssamerna hade i regel bara ett lappskatteland där de vistades huvuddelen av året, men de kunde också vinterbeta sina renar i kustlandet. Fjällsamer hade skatteland för renarnas sommar- och vår/ höstbete. För vinterbetet hyrde de i regel in sig på någon skogssames land eller utnyttjade betesmarker utanför Lappmarken. Inom lappbyarnas områden fanns dessutom allmänningsland där renbetet var fritt för alla. Fram till cirka år bekräftades innehavarens rätt till lappskattelanden genom så kallad inrymning (eller immission eller införsel) 1 Här används den terminologi som tillhörde den tid som skildras. Med Lappmarken avsågs (i princip) det område som i dag kallas svenska och finska Lappland. Lappmarken var förvirrande nog uppdelad i lappmarker, till exempel Lule lappmark, Torne lappmark etc. För hela området används stor begynnelsebokstav i ordet Lappmarken. Det gamla Västerbottens län delades i Väster- och Norrbottens län 1810.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=