RSK 8

politiska och administrativa frågor, i en del fall av tämligen begränsat intresse för en vidare läsekrets. Det gör att boken inte är lika underhållande som den första, men å andra sidan blir den desto intressantare för historikern. Læstadius blev efterhand allt mer av det som vi i dag kallar samhällsdebattör. Betyder det också att han började tumma på sanningen? Inte nödvändigtvis. Han hade ett källkritiskt sinnelag och han är noga med att skilja mellan vad han sett med egna ögon och vad som har berättats för honom. Han kontrollerar också flera av sina uppgifter i de skriftliga källor som stod till buds. Å andra sidan verkar han ha varit i ständig konflikt med länsstyrelsen och framför allt kronolänsmännen. Det måste man hålla i minnet eftersom hans avsnitt om lappskattelanden i stor utsträckning handlar om kronolänsmännens agerande. Læstadius engagerade sig bland annat i turerna kring ett omstritt nybygge vid namn Gargaur. Bylund har jämfört hans skriverier med det bevarade källmaterialet i frågan. Slutsatsen blir att Læstadius skildring “är i stort sett sakligt riktig, även om den måste betecknas som starkt tendentiös”.296 Troligen skall man bedöma hans beskrivning av lappskattelanden och kronolänsmännen på samma sätt, d v s korrekta grundfakta men polemiskt hårdragna formuleringar och slutsatser. Man bör också hålla i minnet att Læstadius uppgifter enbart gäller Arjeplogs- och möjligen Arvidsjaursområdet omkring. På grund av att det inte fanns några centrala förordningar om hur lappskattelanden skulle hanteras kan det ha varit stor skillnad mellan praxis i olika lappmarkssocknar och särskilt mellan de två länen. Læstadius menar att det tidigare var lappbyn som bestämde över hur skattelanden skulle fördelas. Den som hade de flesta renarna fick betala högsta skatten och fick ha mest land. Besluten togs av byarätten eller byalänsman med två nämndemän, d v s samma personer som kronan gett rätten att fördela skatten i  års skatteordning. Byn rådde samfällt om sitt renbetesland. “Byns land var byns gemensam-  296Bylund 1956, s 127

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=