gon bergslag blev det inte, men Kungl. Maj:t remitterade frågan om odlingsgräns till länsstyrelsen i Norrbotten för yttrande. Den svarade att det inte fanns någon anledning till oro. Visserligen minskade samerna i antal, men så gick det överallt där “vilda eller nomadiska folkslag kommit i beröring med hyfsade nationer”. Det var därför självklart att nybyggarna måste inskränka samernas fria nyttjanderätt till landet. Någon odlingsgräns var inte nödvändig, men vid den kommande avvittringen var det viktigt att samerna fick fortsätta att utnyttja sina “vinterstamhåll” till renbete. Med hänvisning till länsstyrelsens utlåtande beslutade Kungl. Maj:t att avslå riksdagens förslag om en odlingsgräns.291 En riksdagsdebatt speglar en betydligt mer positiv attityd till samerna.292 Initiativet togs av Carl Magnus von Robson som var bergsråd och hade vistats i Lule lappmark i flera omgångar under drygt år i samband med olika bruksprojekt.293 Tidigare hade man utgått från att nybyggare skulle stå för transporterna från Gällivare till Bottenvikskusten. Men Robson kom till en annan slutsats. Nybyggarna kunde aldrig bli en effektiv transportresurs, menade han. Om nybyggaren skulle köra malm med häst måste han ha med sig foder till hästen och miltals med väg skulle trampas upp. Dessutom måste han själv frakta med sig mat för resor som kunde ta en vecka eller två. Med detta lass i svårforcerad terräng blev den mängd malm som kunde fraktas inte särskilt stor. Samen kunde däremot ta sig fram utan att behöva lasta sina pulkor fulla med förnödenheter. Han drev en liten hjord framför sig som trampade upp vägen. Renarna fann själva sitt foder. Samen klarade 291 Länsstyrelsens brev är utförligt refererat i Kungl. Maj:ts brev från 15 november 1825. De väsentliga delarna av brevet är tryckta i Prawitz 1966, Bil 2. 292 Riksdagen 1828/30. Motionen: adeln 5:132 ff; utskottsbetänkanden 8:81, 135. Debatten: adeln 20:283 ff, 30:57 ff.; präster 4:272 ff., 6:604 ff.; borgare: 2:709 ff, 4:5 ff.; bönder 5:460 ff., 6: 770 ff. Riksdagens skrivelse nr 16. 293 Ahlström 1966, s 106 ff Robsons motion
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=