Utvecklingen från början av -talet till början av -talet kan delas in i tre perioder. Den första inleddes när svårigheterna att frakta malm från Gällivare till kusten aktualiserades . Den perioden avslutades medårs avvittringsstadga för Luleå lappmark. Under nästa skede fick skogshushållningen allt större betydelse. Det sträcker sig fram till avvittringsstadgan för hela Lappmarken. Under det tredje skedet (som behandlas i kommande kapitel) drogs den definitiva odlingsgränsen och genomfördes avvittringen. Lappskattelanden figurerar emellanåt i diskussionen om avvittring, vinterbetesrätt och odlingsgräns, men nu hade de inte samma status som förr. Sedan länsstyrelsen tagit ifrån häradsrätterna beslutanderätten över lappskattelanden omkring år hade myndighetspersoner börjat se det som självklart att landen var upplåtelser på kronans jord, även om det inte fanns något centralt beslut som fastslog detta. Samtidigt försiggick en upplösning av lappskattelandsindelningen “inifrån”. Flera land omvandlades till nybyggen, helt eller delvis. Det förefaller också som de nordligare lappbyarna i allt högre grad övergick till att själva besluta om fördelningen av renbetet inom byn utan att blanda in vare sig häradsrätten eller länsstyrelsen. Detta ledde till att myndigheterna förklarade att renbetet hade börjat brukas samfällt. Gruvan i Gällivare stod i centrum för en riksdagsmotion om en bergslag i Norrbotten. I det sammanhanget formulerade riksdagen en skrivelse där den föreslog en odlingsgräns. Riksdagen oroade sig för att nybyggarna trängde samerna så hårt att “dessa slutligen utrotas och kanske med dem de för ortens hushållning och exporthandel så högst nödvändiga renkreaturen”. Därför var det av största vikt “att genom undersökning på stället bestämmes en viss gränslinje mot lappmarken, inom vilken intet nybygge bör få anläggas utan vilken landsträcka må överlämnas till lapparnas ostörda hembygd”.290 Nå- Bergslag i Norrbotten 290Riksdagen 1818. Skrivelse 199.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=