RSK 8

ment som kom därifrån. Västerbottens länsstyrelse representerade en mjukare linje. Den fick allt större genomslag hos de centrala myndigheterna under senare delen av -talet. Men hela tiden fanns båda synsätten representerade i politiken. I Norr- och Västerbotten kom lappmarkspolitiken att domineras av tre frågor som ofta vävdes in i varandra. Den första var avvittringen. Rent formellt innebar den att man skulle mäta upp, gränslägga och åtskilja de marker som tillhörde kronan respektive enskilda. Man skulle se till att de enskilda brukarna hade skog så att de var “fullsuttna”. Efterhand kom avvittringen också att innefatta skattläggning. Från slutet av -talet och ungefär hundra år framåt ägnade man sig främst åt att lägga fram olika förslag eller till att diskutera om avvittringsstadgorna för kustlandet frånochockså innefattade Lappmarken.287 Avvittringen blev en omständlig historia. Den avvittringsstadga som blev tillämpad i Lappmarken utfärdades  och processen ansågs vara avslutad först under -talet.288 Den andra frågan som präglade samepolitiken i Lappmarken gällde det som så småningom döptes till odlingsgränsen. Redan i början av-talet väcktes förslaget att man skulle dra en gräns längre västerut än den lappmarksgräns som fastslogs på -talet. Landet ovanför denna nya gräns skulle reserveras för samernas näringar. Beslut om en odlingsgräns togs av riksdagen, en provisorisk gräns fastställdes , den definitiva först . Det innebar att gränsdragningen och avvittringen genomfördes samtidigt, men som två skilda förrättningar.289 Den tredje frågan gällde var samernas renar skulle beta på vintern när en allt större del av skogslandet blev intaget av nybyggare. Ofta uttrycktes det som att man måste avsätta “ett vinterstamhåll” för samerna. Även den frågan blev kopplad till avvittringen.  287 En sådan diskussion förs också i Stenman 1983 och 2002 288Almquist 1928; Prawitz 1967, “Odlingsgränsen”; Stenman 1983 med där anförd litteratur. 289Beteckningen odlingsgräns blev allmän först i slutet av 1800-talet. För enkelhetens skull använder jag den även för tiden dessförinnan.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=