kerna, utan endast, under min och mina företrädares tjänstetid, så tillgått, som jag haft nåden att i underdånighet tillkännagiva”, skriver landshövding Georg Lars af Schmidt.282 På mindre snirklig prosa betyder det att länsstyrelsen hade utvecklat en praxis att ta ifrån renlösa samer skatteland, men att det inte fanns någon kunglig förordning som sanktionerade detta. Det fanns över huvud taget ingen förordning som reglerade hanteringen av lappskatteland. Enligt af Schmidt skulle länsstyrelsens praxis ha tillämpats redan innan han tillträdde som landshövding. Det skedde . Han hade med andra ord varit landshövding i 11 år utan att veta varför han behandlade lappskattelanden som han gjorde. Att samer skall förlora sina skatteland om de förlorar sina renar blev ett standarduttryck i de inrymningar som utfärdades av länsstyrelsen i Västerbotten vid mitten av -talet. Det formulerades oftast som att samen får införsel på landet “så länge han för ägande renkreatur därav är i behov och skatten ordentligen erlägger”.283 I Norrbotten utvecklade länsstyrelsen en annan praxis. Den utfärdade inrymningar som bara gällde på livstid eller så länge lappskattelandet inte behövdes till något “nyttigare” än renskötsel. Vi vet inte när länsstyrelsen började tillämpa denna princip. Häradsrätten tillstyrker i ett remissyttrande att en same får inrymning på ett skatteland i Kaitum. “Men dock bör ej Olof Andersson härigenom vara tillåten att lägga hinder för odlingsföretag eller andra nyttiga inrättningar, vilket dock allt beror på Kungl. Maj:ts i länet bestämmande.”284 Vid den tiden var inrymningarna tydligen villkorade. Klarare besked får vi i en skrivelse från.285 Länsstyrelsen i Norrbotten hade året dessförinnan tillsatt en kommitté som skulle yttra sig i samband med en planerad avvittring i Lule lappmark. Kommittén förklarade 282Brevet inlagt i skrivelser från kanslistyrelsen och kammarkollegiet till KMT 11/11 1830. Sammansatta kollegiers skrivelser till Kungl. Maj:t 3, RA. Brevet tryckt i Prawitz 1966, s 25 f 283Se inrymningar 1840, 1845 och 1865. Holmbäck 1922, bil. XII, XIII, XIV 284Dombok. Gällivare 1838 285 Civildepartementet. Konseljakt 13/12 1850. E 1, vol 333, RA
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=