hemman, krononybyggen, ecklesiastika boställen, sågkvarnar etc. Lappskattelanden kallas renbetesland och anges med tillägget “krono” (År är de i Åsele, i Lycksele och i Arvidsjaur och Arjeplog.) Dessutom tillkommer “kronoparker och allmänningar som tillhöra kronan, oavmätta av flera ende tunnlands rymd”. För norra lappmarkerna innehåller inte redovisningarna någon uppgift om antalet renbetesland.267 Tidigare hade det funnits ett tämligen starkt inslag av arvsrätt i fördelningen av lappskatteland, även om det förekom undantag på grund av behovsprövning enligt samisk sedvanerätt. Häradsrätten i Jokkmokk gjorde ett försök att återinföra den gamla ordningen. Den hänvisar till “landsrätten”, d v s lokala rättssedvänjor, och menar att en same borde få en tredjedel av ett skatteland efter sin svärfar på den grunden. Men beslutet skulle i vanlig ordning ligga hos länsstyrelsen.268 Därifrån kom ett bestämt avslag. Landshövdingen skriver att “renbetesland inom lappmarken i allmänhet icke äro att anse som någon enskilds uteslutande tillhörighet eller såsom sådan egendom, som i grund av arvsskap eller efter avhandlingar enskilda personer emellan kunna med äganderätt förvärvas...”.269 Det förefaller som både kronan och häradsrätten försökte inskränka affärer i lappskatteland, men tillämpningen verkar inte vara konsekvent. Petrus Læstadius skriver på -talet att sådana affärer var förbjudna, men att de förekom ändå.270 I princip skulle lappskatteland reserveras för renskötsel, men som vi sett tog även samerna upp nybyggen på dem samtidigt som de fortsatte att betala lappskatt. I de fallen smälte kategorierna samman och kan redovisas som antingen det ena eller andra. Arvsrätten avvisas 267 Kronofogden. Norrbottens läns norra lappmarksfögderi. Vol 2. HLA. Mikrofiche S 09639 268Dombok. Jokkmokk 1824 269Tryckt i Holmbäck a.a., s 83. 270 Læstadius 1833, s 322
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=