mellan dem. Att blev färre i nämnden beror på att särskilt fjällsamerna i hög grad flyttade över till Norge från slutet av-talet och under början av -talet. Samtidigt ökade antalet nybyggare (även samiska) och deras andel av befolkningen steg brant.247 De nya idéerna om nomadismen som en underlägsen kultur kan också ha missgynnat samerna när det gällde valet av nämndemän. Det grundläggande felet med teorin är att den oreflekterat utgår från att det fanns en generell antagonistisk motsättning mellan samer och nybyggare omkring sekelskiftet samt att nybyggarna skulle ha agerat som något slags agenter för länsstyrelsen. Men konflikterna mellan samer och nybyggare var inte större än konflikterna inom respektive grupp i början av-talet. Framför allt fanns det ingen anledning för de nybyggare som satt i häradsrättens nämnd att stödja länsstyrelsen och därmed minska sitt eget inflytande över landfördelningen i Lappmarken. Vi har faktiskt ett tydligt belägg för deras ståndpunkt från just den tid då länsstyrelsen började tränga ut häradsrätten från landfrågorna. Vid tinget i Jokkmokk protesterade samerna mot att frågor om lappskatteland skulle tas ifrån häradsrätten. Även nybyggarna invände mot att länsstyrelsen skulle ta makten över sådana ärenden. De ville till och med ge häradsrätten en ökad makt över landfrågorna i Lappmarken genom att frågor om krononybyggen “måge i laga ordning hanteras vid häradsrätten, varest vittnen som så ofta erfordras, kunna ordentligen och på ed varda hörde”.248 Från det första decenniet av-talet kunde häradsrätten inte längre hävda sin domsrätt över lappskattelanden. Det finns ingen enkel förklaring till att länsstyrelsen tog över. Åtminstone tre faktorer bör ha haft betydelse i sammanhanget. Om man ser till den ideologiska nivån nådde den kulturhierarkiska samhällssynen Sverige. På den Slutsatser 247 Kvist 1986, Hultblad 1968, s 121 248Dombok. Jokkmokk 1793. Tryckt i Prawitz 1967. Bilaga 27, s 5
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=