lappmark perioden-, d v s ett fall ungefär vart sjunde år i genomsnitt.242 Birgitta Nilsson har undersökt samtliga mål vid Gällivare tingsrätt -. De var stycken, av dem var (, procent) direkta tvistemål mellan nybyggare och samer.243 Det gällde främst skogssamer, men även en del fjällsamer. I fall anklagade en same en nybyggare, i fall var det tvärtom. Då ingår mål om höskador där nybyggaren naturligtvis var kärande. Den flytande gränsen mellan näringarna framgår bland annat av att samer stämde nybyggare för renstöld nio gånger, men nybyggare stämde samer för samma brott gånger. Endast ett tvistemål gällde landområden, inget fiskevatten. När vi skiljer mellan nybyggen och lappskatteland har vi bara de administrativa beteckningarna att gå efter. De motsvarade knappast den näringsmässiga verkligheten. En rimlig gissning är att det oftast handlade om ett slags blandbruk mellan nybyggesnäringar och renskötsel, åtminstone i skogstrakterna. Att de administrativa beteckningarna långt ifrån alltid motsvarade verkligheten bekräftas av specialjordeboken. För riket i stort bestämde kronan emellanåt att man skulle göra specialjordeböcker för att ordna bokföringen bättre. En sådan finns för Lappmarken. Där anges de nybyggen som blivit provisoriskt skattlagda efter den skattefria perioden på oftast - år. De som ännu inte skattlagts anges som krononybyggen. Dessutom finns en del andra kategorier, t ex frälsehemman (anknutna till bergsbruk med särskilda privilegier), prästboställen etc. I lappbyarna noteras namnen på lappskatteland, men bara i en del byar. Någon kameral jordnatur för dem anges inte. En indikation på den oreda som rådde är de kommentarer som kronofogden har fogat till jordeboken. För Åsele lappmark skriver han: “Denna lappby bestod av stycken lappar och nybyggare som betala lappskatt efter till- och avtagande förmögenhet […] öde lämnade lappland, för vilka nybyggare 242Kvist 1989, s 32 243 Nilsson 1998, s 79 ff
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=