givande person som krävdes för att försvara häradsrättens intressen mot länsstyrelsens attacker. Hela frågan om länsstyrelsens åsidosättande av häradsrätten kräver indicieresonemang. Här har det förts på tre nivåer: en övergripande ideologisk, en nationellt politisk och en lokalt personlig. De förklaringarna behöver inte vara heltäckande. Flera andra faktorer kan ha spelat in. Men att ett eller flera av de tre förklaringsalternativen har haft betydelse är högst troligt. Förhållandet mellan nybyggen och lappskatteland var långt ifrån entydigt kring sekelskiftet . Det finns en risk att man i allt för hög grad låter en senare tids förhållanden styra uppfattningen av tillståndet i Lappmarken vid den tiden. Framför allt får man inte låta sig styras av den förenklade bild som förmedlats av skönlitteratur, enstaka dramatiska konfrontationer och muntliga traditioner av tvivelaktigt källvärde. Enligt dem levde alla samer på lappskatteland och ville enbart ägna sig åt renskötsel. Alla nybyggare var däremot “svenskar” som enbart ville odla jorden och mjölka kor och slippa besväras av renar. Detta tillstånd har aldrig existerat i Lappmarken, även om staten försökte renodla näringarna efter de linjerna från slutet av - talet.236 Nybyggesprojektet i Lappmarken fick inte alls den välordnade utformning som var kronans avsikt. I lappmarksplakaten från och angavs att “svenske och finske” skulle få särskilda privilegier om de tog upp nybyggen i Lappmarken. Men rubriken för lappmarkreglementet av år riktar sig till dem “som antingen redan bo och bygga i Lappland, eller ock hädanefter till Landets uppbrukande därstädes sig nedsätta vilja”. Texten inleds med orden “Eho, som vill sig uppå någon till nybruk tjänlig plats husligen nedsätta…”237 Samer får bli nybyggare 236Se Lundmark 2002, kap. 5-8, 11-12 237 Plakatet tryckt i Poignant 1872, s 37 ff
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=