Efter denna granskning av det tillgängliga materialet rörande Johan Stiernhööks sista vilorum torde det vara tämligen uppenbart, att Johan och Catharina Stiernhööks stoft någon gång relativt snart efter begravningen i Storkyrkan överfördes till den murade graven i koret i Bro kyrka i Västmanland. Det viktigaste beviset härför är utan tvekan uppgiften på titelbladet till andra utgåvan av Widekindis dikt men även redogörelsen i års skrivelse till domkapitlet i Västerås och de följande årens inventarieförteckningar och kyrkorumsredogörelser med uppgifter om förhållandena i Bro kyrka talar starkt för att Johan Stiernhööks och hans hustru Catharinas stoft gravsattes där. Det kan i detta sammanhang påpekas att det icke var någon enastående företeelse att man flyttade kistor från Storkyrkan i Stockholm till gravar i andra kyrkor. Sålunda flyttades enligt uppgift i G. Elgenstiernas verk “Den introducerade svenska adelns ättartavlor” stoftet efter Johan Stiernhööks äldste son, assessorn och häradshövdingen Andreas Stiernhöök, som avledoch begravdes i Storkyrkan, senare till en murad grav i Turinge kyrka.34 Det finns skäl att erinra om att det var oerhört svårt att komma över en gravplats inne i Storkyrkan.35 Redan vid slutet av medeltiden var alla gravutrymmen under kyrkgolvet upptagna. Gravarna ärvdes som regel inom familjerna. Det förekom dock att en ny familj till högt pris lyckades överta ett gammalt gravrum, när en tidigare gravinnehavare avlidit. I dylikt fall röjde man som regel ut de tidigare nedsatta kistorna ur gravrummet för att den nya familjen skulle få plats för sina avlidna anhöriga. Över huvud åtnjöt de i Storkyrkan gravsatta knappast någon varaktig gravfrid. Under dessa förhållanden kan man förstå att Resultat av granskningen av det skriftliga materialet rörande Johan Stiernhööks sista vilorum 34 Elgenstierna, Ättartavlor, VII, s. 660. 35 I. Simonsson, Storkyrkoförsamlingens historia. - Sveriges Kyrkor, I, 1928, s. 159. Några avslutande synpunkter
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=