såväl Samuel Columbus dikt till Stiernhööks ära som inskriptionen på gravhällen på den Stiernhöökska graven.31 Gravhällen hade enligt Landberg ursprungligen legat framför altaret. När han såg den, satt den inmurad i södra väggen i kyrkan. Inskriften: “Under denna sten vid sina föräldrars stoft och ben ville Johan Stiernhök med sin hustru Catharina Appelbom begravas” tolkade han emellertid tydligen så att Stiernhöök hade velat vila intill sina föräldrars sida men att det icke blev så. Stenen tycks alltså enligt Landberg ha varit något av en minnessten. I motsats till Landberg uppfattar jag stenen med inskriptionen över Stiernhöökska graven just som en gravhäll och icke som någon minnesplatta över en man som hade önskat att bli begravd där men som blev begravd i Storkyrkan. Om det blott skulle vara fråga om en minnesplatta, finns det anledning att fråga sig vem eller vilka som låg i graven under densamma i kyrkans kor. Enligt års skrivelse och års beskrivning av gravarna i koret liksom av och års redogörelser för dessa gravar var det icke fråga om några skengravar. Inskriptionen är, enligt mitt förmenande, en bekräftelse på Stiernhööks egen önskan: här ville han bli begravd. Överföringen av stoftet skedde enligt hans egna önskemål. Begravningsvapnet på pelaren och gravhällen över graven hör ihop. Det som polykrom träskulptur utförda begravningsvapnet hängdes upp i kyrkan som minnesmärke över den avlidne.32 Dylika banér sattes icke upp annat än om någon av ätten i fråga hade sin grav i kyrkan eller gravkoret. På det Stiernhöökska banéret anges, som brukligt var, den avlidnes namn, födelseår och dödsår m. m.33 På gravstenen konstaterar man att han fick vila som han önskade. Sannolikt ägde Landberg icke någon kännedom om att det tidigare funnits ett begravningsvapen över Johan Stiernhöök i Bro kyrka. 31 Landberg, Johan Stiernhöök, s. 121 och 124. 32 Se härtill bl. a. Wallin, Adlige Funeralwappen, s. 192. 33 Se härtill Wallin, Adlige Funeralwappen, s. 191.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=