, och blivit begravd i “Stora Kyrkian” i Stockholm den december samma år.1 Johan Stiernhöök och sonen Olof begravdes båda, som nämnts, i Storkyrkan den februari och gravsattes i grav nummer 2 efter det att deras kistor enligt dåtidens sed vid begravning av adliga personer och höga ämbetsmän förts i högtidlig procession under deltagande av “höga herrar och ståndspersoner” från Riddarholmskyrkan till Storkyrkan och under klockringning från icke mindreän femkyrkor.3 När den avlidne var en adelsman bar man som regel vederbörandes vapenbanér i processionen. Det är därför troligt att så skedde även vid den Stiernhöökska begravningen.4 Med den högtidliga processionen ville man åskådliggöra den avlidnes värdighet.5 Graven som Johan och hans son Olof gravsattes i ägdes, eller i vart fall disponerades, vid den tiden av familjen von Beijer, som ärvt den 1 Storkyrkans räkenskapsbok för år 1668, Stockholms Stadsarkiv. - Jordfästningen av Catharina Stiernhöök förrättades av dåvarande pastor primarius, sedermera biskopen i Västerås, theol. dr Nicolaus Rudbeckius. - Nicolaus Rudbeckius, Christeligh Lijkpredikan Öfwer Kongl. May. tz Troo-Mans och Hoffrådz Edle och Wälb. Herrens, H. Johan Stiernehööks, til Käfwerstadh, etc. För thetta älskelige Maka och Dygderijke Huusfru Den Edle och Wälb. Frw, Fru Catharina Appelbom, til Söderby, etc. ... Tryckt i Stockholm, aff Ignatio Meurer, Kongl. Booktr. Åhr 1669. (Cronstedtska Samlingen 8:106 nr 7, UUB) Se härom även C. A. Klingspor, Sveriges adel under 1600 - 1700-talen. Samtida minnesteckningar jemte anmärkningar. Andra bandet. Upsala 1877, s. 216. 2 Storkyrkans räkenskapsbok för år 1676, Stockholms Stadsarkiv. 3 S. Westhius´ hyllningsdikt: The Evigt-Lysande Stiernor … - Se O. Swebilius, Lijk-Predikan öfwer Kongl. Maij:tz fordom Troo Man och HoffRåd Then Edle och Wälborne Herre Herr Johan Olofzson Stiernhöök. Tryckt i Stockholm hos Niclas Wankijff, utan tryckår. (Palmskiöldska Samlingen 427 nr 9, UUB)- Uppgiften om klockringningen är hämtad ur Storkyrkans räkenskapsbok för år 1676. 4 Se härtill S. Wallin, Gångna dagars högreståndskultur. Kyrkoinredning för herremän, 1948, s. 122 ff. och S. Wallin, Adlige Funeralwappen. Eine schwedische Eigenart? - Folkliv 1957-58. Acta ethnologica et folkloristica Europaea. Tom XXI-XXII. Tillägnad Sigurd Erixon på 70-årsdagen, 1958, s. 191. 5 Wallin, Kyrkoinredning för herremän, s. 98. - N. Lagerholm, Den svenska stormaktstidens högadliga begravningsskick 1650-1700. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Handlingar. Antikvariska serien 16, 1965, s. 29 ff. - Det kan i detta sammanhang noteras att Kungl. Maj:t genom utfärdandet av en serie överflödsförordningar försökte begränsa begravningslyxen, vilket medförde en viss förenkling även av begravningsprocessionerna. Graven i Storkyrkan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=