RSK 7

 postväsendet dels för utgivningen av den offentliga publikation, som numera kallas Post- och Inrikes Tidningar. För sina insatser adlades han  von Beijer och utnämndes  till hovråd. År  ingick han äktenskap med Margareta Weiler (W, -), ochmakarna fick fjorton barn av vilka sex döttrar och två söner nådde vuxen ålder. Här upptages: Margareta von Beijer (-), som blev gift ()  med makarna Stiernhööks yngste sonOlof Stiernhöök; se honom. Helena von Beijer (-), som blev gift med makarna Stiernhööks näst yngste son Johan Stiernhöök i dennes första äktenskap; se denne. Av Margareta och Helenas systrar blev Maria Euphrosyne, Christina Maria och Christina Regina gifta med sina kusiner, söner till Georg von Snoilsky (S), se nedan.  . Julius Coyet (död/) från Brabant kom i samband med religionsförföljelser omkring  till Stockholm, där han blev Johan III:s guldsmed  och myntmästare . Han hade dottern Anna och sonen Gillis. Anna Coyet blev gift med faderns efterträdare som myntmästare Antoni Groot (död ). Deras dotter Kerstin, född  blev gift  (!) med Johan Trotzig (T) i dennes första äktenskap. Gillis Coyet (död) blev myntmästareefter sin systers make och gifte sig medKatarina von Steinberg (död) dotter till guldsmeden i Stockholm Johan von Steinberg. De fick sönerna Peter ochFredrik, och familjen flyttade på kallelse av tsaren (Mikael Feodorovitj) till Mokva, där Gillis blev styckgjutare. Peter Coyet (-, adlad ), som blev Stormaktstidens främste diplomat efter Salvius, studerade i Leiden och disputerade där . Efter återkomsten till Sverige blev han- referendarie hos Stiernhöök och utnämndes till hovråd och till kansliråd. Han gifte sig () med Katarina Magdalena Leuhusen (- i barnsäng),

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=