RSK 7

som Rudbeck beskrivit i tryck. Av allt att döma hade Stiernhöök tidigt tagit intryck av den då moderna astronomien. I brev denoktober till Andreas skriver han: “I söndags har här begynt en Comet att synas, går upp vid pass när  slår om morgonen i söder, och neder vid i väster har stor svans och en/ större än den som före det stora tyska kriget syntes. Han går lågt och har ett hastigt lopp; om ni nu i Livland märkt honom, måtte jag gärna veta. Han går intet högt utan skall vara som de mena sub signo hydræ.” Brevet är också intressant ur ett annat perspektiv. Skräcken för Guds varningar, onda förebud och hemska väsen levde länge efter reformationen kvar i befolkningen, och underblåstes försåtligt av katolikerna. Karl IX var så uppskrämd, att han rådfrågade teologie professorn Laurentius Paulinus Gothus (-), sist ärkebiskop, om  års komet. I en skrift tillbakavisar denne astrologernas tolkningar, men menar, att kometerna borde ses som väldiga botpredikanter, förebådande den yttersta domen. Han beskrev senare påven som Antikrist och Kalvin som gudsförsmädande och anade, att de yttersta tiderna stod för dörren. Därför manade han präster och lärare att “göra ett manligt motstånd”. Allt som hade att göra med naturväsen och med häxor och trollkarlar var för honom demoner i Satans tjänst. Det blev det teologiska underlaget för besluten om häx- och trolldomsprocesserna. Skräcken för onda väsen, som grasserade i riket under mitten av -talet, ledde fram till häxprocesserna. År  påtog sig Andreas Stiernhöök värvet som direktör för trollkommissionerna i Helsingland. Han hade själv vid besök hos den unge juris adjunkten Carl Lundius (-) tillsammans med denne där ha mött Hin Håle. De blev båda  ledamöter av kommissionen för Dalarna som leddes av kammarrådet och häradshövdingen Gustaf Rosenhane (- , friherre). Snart fick åtminstone Rosenhane och Lundius dubier om vittnesmålen och avslutade arbetet redan följande år, medan Andreas Stiernhöök fortsatte med sådana uppdrag till slutet av . Till dem, som i det längsta försvarade häxprocesserna hörde Wilhelm 

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=