adlad Norfelt), gift med en släkting på mödernet till hans hustru. Denne fortsatte i Göteborgs tjänst och blev sist burggreve efter hennes broder Harald Appelbom (som aldrig tillträdde befattningen). Först fick Johan Olofsson tjänst som häradshövding i Örbyhus län, en syssla som snart i hans ställe fullgjordes av sonen Olof. I makarna Stiernhööks hem rådde en patriarkalisk ordning. Carin var från föräldrahemmet van att i föräldrarnas frånvaro svara för hushållningen och tjänstefolket. Hon blev med tiden religiös och höll husandakt i makarnas hem. Johan var boksynt och hade en mera rationell läggning. Makarna uppfostrade barnen efter tidens sed, sönerna för statlig tjänst och döttrarna för hemsysslor och blivande äktenskap. Johan Stiernhöök hade lärt sig förstå nödvändigheten av goda språkkunskaper och beläsenhet i allmänna ämnen, och dessa insikter hölls vid makt av sönerna. Att de skulle kunna verka som jurister och diplomater, var för honom närmast en självklarhet. Förhållandet mellan föräldrar och barn synes ha varit gott, och barnen var särskilt fästade vid modern, som vid ett besök i Uppsala ådrog sig en sjukdom och aldrig återvann hälsan. När Johan sökte bot i Holland för sin allt mera försämrade syn åtföljdes han av sonen Olof. När fadern utan förbättring av synen vände hem blind, var planen, att Olof skulle stanna utomlands och utbilda sig för diplomatisk tjänst till en början hos sin morbroder residenten Harald Appelbom i Haag och senare i Frankrike. Då moderns sjuklighet blev kritisk, återvände Olof hem till Stockholm och tillträdde Johans lagsaga som underdomare. Hon dog emellertid först . Sonen Andreas hade redan förordnats att underlätta arbetet för fadern vid dennes beredning av justitieärenden. Från var den yngste sonen Olof förordnad att vid sidan av sin tjänst biträda sin fader i de uppgifter, som han då påtagit sig. Hemmet i Stockholm
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=