plats i staten och samhället skulle man till varje pris försvara och lämna i arv. Med ökande oro såg man, hur släkter och ätter tunnades ut på manssidan, ju längre krigen varade och ju våldsammare drabbningarna blev. Desto viktigare blev det, att åt änkemannen och sönerna finna fruktsamma hustrur, så att ätten kunde fortleva och åt änkan och döttrarna finna män, som kunde draga försorg om de efterlevande och gifta bort barnen. Familjeplanering var då en släktens angelägenhet. Trots att Johan under de få år han gick i skolan förvärvat kunskaper och tilldragit sig uppmärksamhet för flit och begåvning, skulle han knappast utan släktens vitsord ha fått biskopen och domkapitlet att understödja hans akademiska studier i utlandet. Vad som förväntades av honom var att taga tjänst vid Västerås gymnasium, men krav på utbildning för kyrklig befattning synes icke ha uppställts. Biskopen torde ha insett, att gymnasiet för att kunna kappas med universitetet behövde lärare med annat vetande än teologi, och han hyste respekt för sin broder Jacob, som aldrig lät sig vigas till präst. För Johan innebar stipendievillkoren samtidigt ett löfte om tryggad försörjning, även om bara de teologiska lektoraten var förbundna med prebende. Johan, som icke var prästvigd, torde genom livet ha hyst vördnad för den bekännelse till kristen tro, som hade varit grundvalen för faderns, farbroderns och brodern Peders livsgärning, och sommed Carin präglade deras hem. Det har varit närliggande att i Johan Stiernhööks verksamhet inom kyrkolagstiftningen se ett utflöde av religiositet. Snarare var det ett uppdrag, som anförtroddes honom i hans egenskap av en i historien sällsynt väl bevandrad jurist. Varken företalet eller slutordet i hans rättsvetenskapliga verk röjer hans trosåskådning. När han i sin tillägnan av boken till Karl XI ber Treenige Gud Allsmäktig välsigna konungen, behöver man icke i ordalagen lägga mera än vad samtiden förväntade av den, vars forskning hade understötts av statsmakten. Johans båda av domkapitlet understödda långvariga utlandsvistelser liknade icke de bildningsresor som dugande och lämpade studen-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=