När Johan Stiernhöök den februari kom till världen i komministerbostället på Hökebacken i Rättvik rådde det lugn i Dalarna och i hela Västerås stift. Det rådde allmän uppslutning kring Vasaätten och den lutheranska statskyrkan. Få vågade längre ifrågasätta den ätten och dess arvsrätt till tronen, och få höll fast vid den kristna tro, som varit deras fäders. Bibelns texter fanns tillgängliga på svenska språket, och gudstjänstlivet hade omgestaltats till enkelhet och öppenhet. Det var icke längre märkligt, att församlingens herde hade hustru och barn, men han bar ännu sitt latiniserade namn och tilltalades vördnadsfullt, som den boksynte, språkkunnige och bereste man han var. Var han utan examen kallades han Herr, eljest Magister (Mäs-ter) eller Doktor. Ingen annan, ens den rikaste i socknen, hade sådan kontakt med både den andliga och den världsliga makten vare sig den var förlagd till Stockholm, Uppsala eller Västerås. Det fanns i Dalarna förhoppningar, att denna allt rikare provins skulle brytas loss ur Västerås stift och bilda ett eget med biskopssäte . Tillståndet i Dalarna vid -talets början
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=